Hej Johanna.
Jag arbetar med personer inom autismspektat i en daglig verksamhet. (Ja, egentligen jobbar jag på flera dagliga verksamheter i perioder.)
Har mycket glädje av dina bloggar (läser just nu igenom den äldre från 1177) och tycker du går igenom många viktiga och tankeväckande saker som jag aldrig kunnat tillgodogöra mig på annat sätt. Fann bloggen för en vecka sedan.
Handen på hjärtat: Just ”asperger”, i spektrat, har varit något som jag haft svårt att förstå mig på. Flera jag träffat i mitt arbete har varit tillsynes”vanliga”, vilket förvirrat mig och kanske till och med försvårat för mig att hålla ett professionellt förhållningssätt.
Ta inte illa upp. Med ”tillsynes vanliga” menar jag att jag inte alltid uppfattat vad för bekymmer diagnosen innebär för individen, i det inre.
”Vad gör den här människan här? Vad kan h*n behöva stöd med?” har jag tänkt för mig själv. (Min kunskapslucka kring allt detta kan bero på att jag vikarierat kortare stunder och inte fått en helhetsbild. Har jobbat längre med personer som har andra diagnoser.)
Hur som helst..
Du har ju skrivit mycket om det där, att en bruten arm syns men att till exempel inte superstress nödvändigtvis syns utåt.
Som tur är har jag nu en massa inlägg att läsa igenom, och du har redan i flera inlägg svarat på många av de funderingar jag haft.
Har hunnit läsa inlägg till augusti 2014 på den äldre bloggen och läser med stort intresse vidare.
Du är den duktigaste skribenten i det här ämnesområdet som jag läst.
Fortsätt skriva när du har ork och energi. Image may be NSFW.
Clik here to view.
